Överkurs Vattenkemi

Höga halter av ammonium (ogiftigt) eller ammoniak (giftigt!!) finns bara i felskötta akvarier. Regelbundna mindre vattenbyten garanterar vattenkvalitén.Tillräcklig belysning är nödvändig för fotosyntesen. Vid ett kH lägre än 3 grader är det svårt att få ett stabilt pH-värde!

Förgiftningssymptom:
Fisken står under ytan och andas häftigt - samma symptom som vid syrebrist.
Botemedel:
Byt succesivt ca 90% av vattnet (försiktigt!!) eller sänk pH långsamt till under pH 7.

TILL DIG SOM ÄR EXTRA INTRESSERAD AV ”AMATÖRKEMI” I AKVARIET
Det krävs en expert för att förstå allt vad som sker i ett akvarium. Om nu någon gör det!!
Den här papperet har vi sammanställt för att klarlägga vissa grunder:
pH
HÅRDHET med koldioxid - karbonater
Nitrit och nitrat tillsammans med ammonium och ammoniak (kvävecykeln)
Våra akvariefiskar bör ha ett rent, mjukt och koldioxidrikt vatten med tillförsel av spårämnen, bakterier och näringsämnen. Man bör sträva efter att få följande värden:
pH-värdet 6,4 – 6,9 (Gäller INTE fiskar från Malawi m.fl)
Koldioxidhalt 20 – 30 mg/l
Karbonathårdhet runt 6 grader
Totalhårdhet 4 – 7 grader
Syrehalt 3 – 7mg/l (och alltid högre mot kvällen, 8,2 är maxvärde)
Nitrat 0-25 mg/l och absolut under 50 mg/l
ANVÄND TESTREMSOR åtminstone en gång i veckan. pH över 7 gynnar inte växterna.
(Man har diskuterat koldioxidhalten fram och tillbaka. För bara 10 år sedan gällde max 10 mg/l! Detta gäller dock fiskodlingar med ex. laxforeller.)
Kranvatten kan innehålla nitrat upp till50 mg/l, men även andra skadliga substanser. Man bör då använda ett bra osmos-filter.
1.
Kemiskt rent vatten innehåller lika delar vätejoner (H+) och hydroxidjoner (OH-). Ju fler vätejoner som finns, desto surare blir vattnet. Det neutrala pH 7 står för att en liter vatten innehåller 10 -7 gram lösta vätejoner. (En tiomillondel alltså medan pH 3 är mycket surt vatten och innehåller en tusendel.) Eftersom det kan vara svårt att handskas med negativa potenser i logaritmiska skalor, har man enats om att pH-skalan rör sig mellan 1 och 14.
90% av alla akvariefiskar vill ha ett pH mellan 6 och 7,5. Akvarierna där hemma har i regel alldeles för höga pH-värden pga. koldioxidbrist.
Använd aldrig ”surt regn”, saltsyra eller andra syror för att sänka pH.
pH-värdet är mycket starkt förknippat med karbonater och kraftiga svängningar av pH-värdena (bland annat beroende av störningar i karbonatsystemet) kan orsaka sjukdomar hos våra fiskar.
2.
Koldioxid löser sig ca 50 gånger lättare i vatten än syre. I vatten övergår en liten del, ca 0,2%, till kolsyra, H₂CO₃. Syran gör att pH-talet sjunker. Kolsyran sönderfaller dock i två steg:
H+ + HCO₃- (vätekarbonat = kH)
H+ + CO₃²- (karbonat)
Båda atomerna väte i kolsyran kan ersättas med metallatomer. Resultatet blir då sekundära karbonater eller neutrala karbonater.
De flesta vatten innehåller lösta salter av magnesium och kalcium. Kalciumvätekarbonat och kalciumsulfat är två exempel. Vatten med mycket kalcium kallas hårt.

KH = karbonathårdhet
GH= totalhårdhet, där man även räknar in ”icke-karbonathårdhet” som ex. kalciumsulfat. Sulfaterna mäter man i NKH (sulfathårdhet -  men egentligen spelar den mindre roll i ett akvarievatten.) Summan av KH och NKH kallas totalhårdhet = GH.
Kolsyran har två salter, som är intressanta för oss akvarister. Det ena är kalciumkarbonat, som är så gott som olösligt i akvarievatten. Kalciumvätekarbonat däremot är lättlösligt och står för KH. Högt KH försvinner genom att koka upp vattnet. Kalciumvätekarbonatet är mycket beroende av hög koldioxidhalt – annars fälls kalciumkarbonat ut. KH bör ligga normalt mellan 3-8 grader, men gärna runt 6 grader.
3.
De flesta organismer består av proteiner, som bl.a. innehåller kväve. Växterna tar upp kvävet i form av ammonium och nitrat. Ju flera fiskar man har i ett akvarium desto flera växter bör man ha. Avfallsämnen gör dock att halten av kväveföreningar ökar. Det är viktigt att hålla dessa restprodukter på en rimlig nivå. Under uppbyggnaden av nya kväveföreningar krävs syre.
Första steget vid kvävets oxidation blir ammonium eller ammoniak. pH-värdet är återigen viktigt! pH över 7 ger ammoniak (ex vid kraftiga vattenbyten) och pH under 7 ger ammonium, vilket är nyttigt för växterna. Ammonium är ogiftigt men ammoniak är mycket giftigt, tom den giftigaste kväveföreningen. Redan vid 0,3 mg/l börjar fisken visa tecken på förgiftning. Högt pH och ammoniak ”hör ihop”; en klar riskfaktor.
Ammoniak (NH₃) eller ammonium (NH₄-) blir giftiga nitriter mha. nitrosomonasbakterier..
Andra farliga steget i kvävenedbrytningen är nitrit (NO₂) – det sker genom den bakteriella nedbrytningen – oxidationen – ur ammoniak eller ammonium. För många småfiskar, särskilt guppy, är en koncentration av 0,2 mg/l skadligt eller dödligt! Sista steget, oxidation genom bakterier - nitrobacter -  ger nitrat (NO₃). Nitrat är också giftigt men bara vid höga koncentrationer. Först vid 150 mg/l finns risk för att nedbrytningen vänder och går bakåt igen.
Det är alltså viktigt med hög syrehalt i vattnet, annars avstannar kvävets oxidationer och kan stanna vid nitrit eller tom ammoniak. Viktigt – mycket viktigt – är också att det finns tillräckligt med nödvändiga bakterier. 
Eftersom bakterier försvinner vid vattenbyten och bottensugningar SKALL bakterier tillsättas. Gör INTE rent filter i samband med vattenbyten!
Vattenväxter ”gillar” ammonium och nitrat och därför skall man ha väldigt många växter. Sköt dem noga så att inte växtdelar tvingas in i kvävecykeln! Vid planteringen bör man klippa rötterna i akvarievattnet och se till att de inte böjs uppåt.
Vid nystart bör man kontrollera ammoniumhalten efter ca 1 vecka.
Byt lite vatten men ofta! Testa gärna pH-värdet före och efter!
Mata inte för mycket! Foderresterna tvingas in i kvävecykeln.
En kraftig genomluftning av akvariet minskar koldioxiden och höjer därmed pH-värdet!! VARNING för ammoniak!
Vid sjukdomar dödas såväl goda som onda bakterier vid behandlingen. Skydda akvariefiltrets patron genom att lägga den i en hink med vatten under behandlingen. Glöm inte att tillsätta nya bakterier i akvariet efter behandlingen!
Använd gärna en osmos-anläggning om ledningsvattnen har skadliga substanser eller använd åtminstone olika preparat för att förbättra situationen.
Biotropstabiliseringsfilter håller nitrit/nitrat värdena i schack.